Laxfiske i Vättern

 

Tidigt på morgonen startade min son och jag från Torpa för att köra till Ödeshögs och Vätterns klippor. Vi svängde av från väg 50 och körde ner på en mindre grusväg för att så småningom parkera vid naturreservatet Stora Lund. Från Kungsör tar det ca två timmar att nå denna vackra plats. Här är klipporna helt lodräta förutom några få platser med någorlunda bra platåer att stå på. Vi parkerade bilen vid ett av de ställen där bergväggen stupar rakt ner i det skummande vattnet och klev ur bilen för att i mörkret lyssna om vinden kommer från rätt håll för vårt planerade laxfiske. Vi stod en stund och lyssnade på vågorna som slog mot bergväggen med förhoppningar om en bra vistelse dessa två dagar i Ödeshög. Det var helt mörkt ute, det enda ljus vi hade att förlita oss på var våra pannlampor. Pannlamporna är en av alla säkerhetsdetaljer som vi måste ha med på detta äventyr. Dessutom hade vi med oss flytoverall, broddar, klätterrep och karbinhakar som används när man ska håva upp en fisk.
Förutsättningarna denna dag var bra, rätt vindar, uppehållsväder och 2-4 grader varmt. Temperaturen är viktigt vid denna typ av fiske. Det gäller att Vätterns vatten inte är för varmt, det kan ge sämre fiskeresultat.
Vi satte på oss utrustningen som krävs för detta tuffa fiskeäventyr som förresten är ett av världens tuffaste som man kan bedriva från land. Vi tog på oss överlevnadsoverallerna och stadiga, varma och vattentäta stövlar med broddar för att vara säkra på att inte halka ner från de hala klipporna. Man vill inte vara som laxen och hamna i vattnet. Med ryggsäckar, spön och laxhåv i händerna och pannlampan tänd lyste vi oss fram mot målet. Vi gick mot den plats vi skulle fiska ifrån. Klippavsatsen som vi hade till vänster om oss stupar ca 40 meter så det gällde att gå försiktigt.

Vi sa inte så mycket till varandra där vi gick, koncentrationen på vart vi skulle sätta fötterna var total. Vi hörde dånet från vågorna när de slog mot klipporna. Ibland slog vågorna över klipporna och vi fick oss en kalldusch. Har man nu tur och får en lax är det bra om man är två personer. Eftersom klipporna är så branta och håvningen sker från klippkanten måste den som håvar säkra upp sig i berget med klätterrep och hakar för att inte dras med i någon av de kraftiga vågorna.
Efter 30 minuters vandring längst kusten var vi framme vid klippavsatsen där vi skulle befinna oss under resten av dagen. Platån som vi fiskade från ligger ungefär på 2 meters höjd från vattnet. Med försiktiga steg gick vi ut mot klippkanten placerade ut våra ryggsäckar. Att hitta en stadig plats för ryggsäcken kan ta sin tid. Till slut fann vi den optimala platsen och med lite kylslagna kinder kunde vi sätta oss ner och invänta gryningen. Temperaturen i luften var ca 8 grander. Vi släckte pannlamporna och lyssnade på vågorna, vinden var perfekt, motvind från väster och ca 6-8m /sek. Att sitta där i mörkret 2 timmar innan fisket kan börja har en mening. Eftersom det finns ett fåtal platser bland klipporna man kan fiska ifrån så gäller det att var ute i god tid. Väl på plats tog vi fram 2 marschaller som vi tände för att få lite ljus men också för att höja mysighetsfaktorn. Givetvis åkte kaffetermosen fram och ihop med att vi fikade började spekulationerna om hur laxfisket skulle gå. Att få sitta vid Vätterns klippor under sådana här förhållanden är helt underbart. Här ute lever man i nuet. Här finns inga måsten, man är här för ett par dagars naturupplevelser när man står där och fiskar. Hit längtar man tillbaka varje år. Efter ett par timmar i marschallens sken började det ljusna.

Vi såg vågtopparna, det skummande till uppe på vågtoppen som med vindens hastighet närmade sig klippan där vi satt. Perfekt fiskeförutsättningar kunde vi konstatera, när det går vita gäss på sjön kan fisket bli lyckat.

Med en grov sjö virvlar plankton upp till ytan och med den följer spiggen upp för att äta plankton. Både spigg och plankton följer med vågorna in mot klipporna. Under detta smörgåsbord av mat så lurar laxen.

Där det finns spigg finns det också lax, och där det finns lax finns också två ivriga laxfiskare som står och väntar på det stora hugget. Ett tecken på att det finns spigg vid ytan är att det kommer fiskmåsar.

Laxen är som späckhuggarna, spiggen simmar i stim och laxen ger sig in i stimmet för att med stjärtfenan bedöva sitt byte. Den bedövade spiggen flyter upp till ytan och laxen kan med ett rus roffa åt sig av sin fångst. Fiskmåsen tar tillfället i akt och dyker ner bland den bedövade spiggen och på så sätt få sig ett skrovmål.

Äntligen kunde laxfisket börja. Med färdigriggade spön och med solen på väg upp fattade vi tag i spöna för att göra det första utkastet mot Vätterns stormande vågor. Det känns alltid lite nervöst de första kasten, ska utrustningen hålla, har jag knytigt fas krok och flöte ordentligt? Efter ett par tre kast vet man om man kan lita på fiskeutrustningen. Har man riktig tur kan en 20 kilos lax fastna på kroken och då är det viktigt att allt är i sin ordning.

Med en nordvästanvind pinande i ansiktet började jakten på den stora laxen. Vi stod och spanade in vågorna för att på så vis läsa av sjön. Mellan små dyningar kommer det plötsligt en stor våg. Innan de stora vågor når in till klippan där vi står backade vi upp ett par tre meter för att skydda oss mot den kaskad av vatten som sköljer över klippan. Ibland missar man vågstänket och det är då den vattentäta och varma flytoverallen kommer väl till pass.
Vättern är känd för sitt snabba väderomslag. Ena stunden kan det vara kav lugnt och andra stunden blåser det upp till storm. Vättern förändras då dramatiskt till att bli en sjö där vågorna blir så pass höga att man inte kan vistas vid klipporna. Vi befann oss för att fiska vid Vättern då stormen Gudrun drog in. Ett enormt skådespel där vågorna slog emot klipporna och vattnet kastades 30 meter rakt upp mot skyn. Vi fick givetvis avsluta fisket och övergå till att sitta och beskåda detta naturfenomen. Det blev ingen lax den dagen men ett bestående minne av styrkan i naturens krafter.

Efter ett par timmars utan fångs var det dags för morgonfikat. Marschallerna brann fortfarande när vi kom tillbaka till ryggsäckarna som stod en bit ifrån klippkanten. Vi värmde fingrarna över lågan från marschallerna. Efter att ha tinat upp händerna åkte termosen fram och en efterlängtad kopp varmt kaffe slank ner.

Vi satt och spekulerar lite om hur fisket skulle gå denna dag.  Vindarna hade ökat och låg på perfekt, det bådade gott. Med kraftigare vindar och högre vågor rörs planktonet upp och laxen kanske är mer intresserad av att hugga.

Vi konstaterade att vi trivdes enormt bra med naturen runt omkring oss. Tjusningen med att fiska är spänningen, här glömmer man både tid och rum.

Efter fikat fortsatte envist vårt fiskande efter laxen som ibland visade sig genom att med ett hopp ur vattnet avslöja sin närvaro. När laxen har bedövat ett stim med spigg och sedan med fart försöker fånga sitt byte har man störst chans att som fiskare fånga en lax. Vi försöker att nå ut till vaket med våra imiterade spiggflugor för att kanske lura laxen till hugg.

Plötsligt utan förvarning ropade Oskar, NAPP !!!. En av laxarna som vi hade kastat emot har nappat på Oskars fluga.

Jag vevade in min utrustning för att med håven kunna hjälpa honom att ta upp laxen. Nu gällde det att vara med på vad som hände. Oskar förstod att laxen som satt fast på kroken var ganska stor. Från det att vi har stått i lugn och ro och fiskat är nu aktiviteten på topp.  Laxen kämpade lika mycket som Oskar, det bara frågan om vem som vinner kampen, det kan ta lång tid att landa en stor lax när den väl har fastnat på kroken.

Allt måste göras på rätt sätt, man släpper efter på linan när laxen vill sticka iväg och vevar hem när man känner att laxen är trött. Oskar drillade laxen så pass nära klipporna att det med håvens hjälp gick att fånga in laxen. Att håva in en stor lax kan kännas lite pirrigt men med direktiv från Oskar så gick allt bra och laxen hamnade i håven. För att få ta upp en lax ur Vättern måste den vara minst 60cm lång. Laxens vikt var 5.0 kg.

Givetvis var lyckan total. Vi gratulerade varandra, jag till Oskars sätt att drilla laxen och Oskar till mig för en lyckad håvning. Andra som stod och fiskade längs klipporna stannade upp för att med spänning titta om vi lyckas landa fisken.

Med en fin Gullspångslax liggande på klippan var det äntligen dags att äta. Vi tände en engångsgrill, la på några korvar och åt dessa samtidigt som vi pratar om laxfighten.

Efter lunchen fiskade vi ytterligare några timmar. Klockan tickade på och det började skymma. Det hände inte så mycket mer under eftermiddagen, men det märktes på Oskar att han är nöjd ändå. Solen sänkte sig sakta över Vättern och vi beskådade solnedgången. Starten för fisket började alltså vid soluppgången och 10 timmar senare fick vi vara med om den vackra solnedgången. En hel dag i blåsten gör att man längtar till stugan vi hyrt för övernattning. Trötta och frusna packade vi ihop fiskeutrustningen och begav oss mot bilen. Vandringen tillbaka till bilen var enklare än vandringen ut mot klipporna som vi gjorde under morgontimmarna i mörkret. Nu hade vi ljuset av den fina soldedgången som ledde oss fram genom landskapet.

Stugan låg vid Vätterns strand och där åt vi pizzan som vi köpt i Ödeshög på väg tillbaka. Från stugans fönster såg vi ut över Vättern som fortfarande visade upp sin prakt med grov sjö där gässen på vågorna fortfarande rullade.

Vi kände oss nöjda med dagen, vi hoppades att morgondagen skulle bli minst lika spännande som denna dag varit. Bara vindarna fortsätter pressar på mot klipporna finns det hopp om att kanske drilla ännu en lax. Vi kröp till kojs, pratade lite om dagen som gått och klockan 18.30 släckte vi lampan och önskade varandra god natt.

Tio timmar senare vaknade vi av att klockan ringde, med glädje klev vi upp och kokade kaffe för att 20 minuter senare sitta i bilen för att så småningom i mörkret vandra ut till de klippor där vi stod dagen innan.

Vindarna var perfekta och trots envist fiskande hela dagen fick vi ingen mer lax. Vi återvänder hemåt på eftermiddagen, lite trötta och slitna, men jag lovar att det är värt varenda minut att få stå vid Vättern och fiska lax.

Det är också mycket värt att få vara tillsammans med sin son under dessa tuffa fiskeförhållanden.

Vi har fiskat lax i Vättern 9 år i rad och vi har lika kul varje gång!

Vi ska röka laxen som ska hamnar på julbordet och höra Oskar berätta om hur det gick till när han fångade den glada laxen.

Varje år har vi en rolig tävling, en så kallad mössduell. Det innebär att under året skaffa på sig en så rolig, ful eller ovanlig mössa som möjligt. Ingen av oss vet hur den andras mössa ser ut. Efter första morgonfikat står vi rygg mot rygg, tar på oss mössorna för att sedan vända ansiktena mot varandra samtidigt. Det brukar bli ett gott skratt. Vem bedömer vilken av mössorna som är fulast? Jo, det är de personer vi träffar under dagen som ger sin bedömning, vi måste ha mössorna på hela dagen. Denna mössduell började för 8 år sedan då Oskar undrade vad jag hade för ful och konstigt mössa på huvudet. Han slog vad med mig om att ha en fulare mössa nästa år. Jag antog vadet.

Vilken mössa tycker du var den fulaste?

Faktaruta

  • I Vättern finns bland annat röding, lax, harr, öring och gös.
  • Laxarten i Vättern är Gullspångslax., rekordlaxen ligger på 20,4 kg!
  • Fiske får ske utan fiskekort. Den bästa säsongen är november till januari.
    Minimimått för att ta upp en lax är 60cm.
  • Populära aktiviteter är sportfiske från land, trolling och dykning
  • Konstnären Johan Bauer förliste med sitt skepp på Vättern 1918

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: